Det brinner ett ljus...

Idag är det 2 år sedan min pappa gick bort i cancer. Tiden går så fort. Han gick bort ett par veckor innan han skulle fylla 60 år så det var alldeles för tidigt. Men han var så sjuk och så trött så man får försöka att inte tänka egoistiskt utan vara tacksam över att han stilla fick somna in, omgiven av sin familj. Jag har aldrig sett en död människa tidigare och jag tror att jag var rädd för att det skulle vara jättehemskt och mardrömslikt. Men ögonblicket kom lugnt och stilla och han såg så fridfull ut där han låg. Äntligen blev han fri från sina smärtor. Det var en fin men sorglig upplevelse. Tiden efteråt var tung och jobbig men nu har jag förlikat mig med tanken. Dagen till ära har jag köpt en stor lykta och nu brinner ett ljus därinne, så ljust och vackert.
 
Vi ses i Nangiala, pappa!
 
 
Foton: privat

RSS 2.0